Idag har jag varit på koutsläpp med hela familjen och svärmor. Det var trevligt.
Sen ska det bli kalas för att min man fyllde 30 i tisdags och min svärfar blev 66 i onsdags.
Älskar lördagar när man har att göra. Nu sover min lilla och sen blir det att dra iväg och fixa allt.

En av mina killar har adhd. När han fick diagnosen för 1 år sen så var det som att ens värld rasade samman. Men nu när det har gått en tid och hans medicin funkar och skolan går bättre, så känns det mycket bättre. Att få veta att man inte fått det man önskade sig hela graviditeten är en jobbig sanning. Tyvärr har han fått allt skit. Hade det bara varit adhd så hade det varit bra. Men det är talsvårigheter, hörselproblem och adhd. Det som går mycket i mina tankar nu är hur kommer detta påverka han som vuxen. Han har alltid velat bli polis. Kommer han kunna bli det? Eller kommer något av hans svårigheter sätta stopp för hans drömmar? Men han är ändå min glada och underbara kille. Även om man bara vill ge upp ibland så stärker han mig många gånger. Hans kärlek är värt allt.

Jag gör som jag brukar göra. Skriver att det var länge sen som jag bloggade sist.   Men nu vill jag ta upp ett ämne som jag tycker är jobbigt. Men det måste pratas om och det är mycket. Det är detta med mobbing. Min son är tyvärr mobbad i skolan. Och jag säger inte att han inte har gjort mycket dumt. Men i förra veckan så blev han sparkad på av  killar i klassen. Dom sparkde han i huvudet och på benen. Jag är då lycklig att det inte hände något allvarligt. Men nu har det gått snart  vecka sedan detta hände. Och som man alltid hör om så tar inte skolan saker på allvar. OCh jag måste tyvärr säga samma sak. Det är mycket snack och liten verkstad. Varför händer detta min son? Har inte han vart med om tillräcklig? Ja detta tär på mig. Kompisarna blir bara mindre och mindre av. Och snart har han nog bara sin bror kvar. Detta är inte rättvist. Vad ska man göra? Mina funderingar är att kanske byta skola på min son. Men det är inte rättvist.

Detta med mobbing tär inte bara på barnet utan även mamman som är orolig för sitt barn.

Kass jag är egentligen. Alla mina inlägg verkar börja med att jag skriver att jag är dålig på att blogga. Jag har nog inte fått in det på rutin en. Men min lilla Freja är nu 4 månader. Tiden går så fort. Bara tanken på att jag ska börja jobba om 9 månader igen känns så långt borta just nu. Det ända jag vill är att kunna vara hemma med min älskade familj hela tiden. Men det funkar inte i det samhälle man lever i just nu. Men jag har börjat fundera på vad jag ska göra om 9 månader. Ska man vara anställd någonstans eller ska man kanske skaffa eget och i så fall vad.
Den senaste tiden har jag känt mig deprimerad. Freja blir stor för fort. En av mina killar beter sig konstigt. Lyssna vad är det? Visa respekt är något som han verkar ha glömt hur man visar. Men efter allt bråk och gråt så har jag bestämt mig för att inte vara ledsen mer. Nu kan jag ändå inte ta något ifrån han mer så jag känner att han får rida ut detta som han gör. Jag tänker vara lycklig iaf. Imorgon ska jag till min älskade vän och dricka gott och skratta mycket. Ser fram emot jätte mycket.
Ne Freja sover och killarna är ute. Undra om man själv ska försöka att vila lite själv så att man orkar med familjen sen i kväll och mycket mys ska det bli om jag får bestämma.
Ha det gött med er alla nu.
Tack och hej leverpastej.

Igår var det en händelse rik kväll. Lilla Frejsan hade lite förhöjd temp igår. Så jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och dom sa till oss att åka in till akuten. Jag kan ju säga att där var vi inte ensamma. Det blev en hel del tester. Men dom kom fram till att det inte var någon fara. Vi var där vid 5 och kom inte ut där ifrån för en vid halv 12. Men skönt att det inte var något allvarligt iaf. Idag är hon sig själv iaf men har fortfarande lite förhöjd temp.
Dagen har börjat bra idag iaf. Jag har gjort lite sylt. Jag känner mig så duktig.

Det är första gången som Frejsan är med på lek och buslandet.
Så här trött blir man efter bara några minuter här.

Ja för att summera denna natten och dagen. Natten har varit hemsk då älskade Freja hat varit vaken hela natten. Jag är glad över att min älskade man tog henne i natt.
Sen idag tog jag alla 3 barnen och åkte till baby och barn mässan så att min man kunde vila upp sig. Och det kan jag säga att åka in dit var ju en upplevelse i sig. En liten Freja som skriker medans man har 2 barn som ville ha allt. Sen i detta kaos så försöker folk göra reklam för sina saker. Så det blev tyvärr inte så mycket tittande som man kanske hade hoppats på. Så att åka på mässa med 3 barn själv gör jag nog inte igen.