Kass jag är egentligen. Alla mina inlägg verkar börja med att jag skriver att jag är dålig på att blogga. Jag har nog inte fått in det på rutin en. Men min lilla Freja är nu 4 månader. Tiden går så fort. Bara tanken på att jag ska börja jobba om 9 månader igen känns så långt borta just nu. Det ända jag vill är att kunna vara hemma med min älskade familj hela tiden. Men det funkar inte i det samhälle man lever i just nu. Men jag har börjat fundera på vad jag ska göra om 9 månader. Ska man vara anställd någonstans eller ska man kanske skaffa eget och i så fall vad.
Den senaste tiden har jag känt mig deprimerad. Freja blir stor för fort. En av mina killar beter sig konstigt. Lyssna vad är det? Visa respekt är något som han verkar ha glömt hur man visar. Men efter allt bråk och gråt så har jag bestämt mig för att inte vara ledsen mer. Nu kan jag ändå inte ta något ifrån han mer så jag känner att han får rida ut detta som han gör. Jag tänker vara lycklig iaf. Imorgon ska jag till min älskade vän och dricka gott och skratta mycket. Ser fram emot jätte mycket.
Ne Freja sover och killarna är ute. Undra om man själv ska försöka att vila lite själv så att man orkar med familjen sen i kväll och mycket mys ska det bli om jag får bestämma.
Ha det gött med er alla nu.
Tack och hej leverpastej.