En av mina killar har adhd. När han fick diagnosen för 1 år sen så var det som att ens värld rasade samman. Men nu när det har gått en tid och hans medicin funkar och skolan går bättre, så känns det mycket bättre. Att få veta att man inte fått det man önskade sig hela graviditeten är en jobbig sanning. Tyvärr har han fått allt skit. Hade det bara varit adhd så hade det varit bra. Men det är talsvårigheter, hörselproblem och adhd. Det som går mycket i mina tankar nu är hur kommer detta påverka han som vuxen. Han har alltid velat bli polis. Kommer han kunna bli det? Eller kommer något av hans svårigheter sätta stopp för hans drömmar? Men han är ändå min glada och underbara kille. Även om man bara vill ge upp ibland så stärker han mig många gånger. Hans kärlek är värt allt.

Idag har jag och Freja varit nere på öppna förskolan. Det var dom stora barnen där men det är bra för Freja att vara med dom. Hon är ju lite hårdare en dom andra barnen. Hon tycker att det är jätte roligt att vara med andra barn. Och dom som jag har runt om som har barn kan/vill inte vara med oss när vi kan. Så det blir att vara där nere oftare. Bara hon tycker det är roligt så kommer jag att fortsätta att gå ner dit.

Jag vill lyfta upp tradera. Det är ett bra ställe att köpa och sälja saker. Freja växer jätte fort. Och om jag hade behövt köpa nya kläder så hade jag varit pank eller så hade hon inte kunnat ha så mycket kläder som hon har. Jag har både köpt nytt och begagnat till henne. Nu senast så köpte jag en Didriksons overall till henne som var ny för 266 kr. Hade aldrig haft råd att köpa den ny i affären. Då nästan hela familjen behöver nya vinterkläder detta året. Så bättre att köpa där en att inte köpa alls.

Jag gör som jag brukar göra. Skriver att det var länge sen som jag bloggade sist.   Men nu vill jag ta upp ett ämne som jag tycker är jobbigt. Men det måste pratas om och det är mycket. Det är detta med mobbing. Min son är tyvärr mobbad i skolan. Och jag säger inte att han inte har gjort mycket dumt. Men i förra veckan så blev han sparkad på av  killar i klassen. Dom sparkde han i huvudet och på benen. Jag är då lycklig att det inte hände något allvarligt. Men nu har det gått snart  vecka sedan detta hände. Och som man alltid hör om så tar inte skolan saker på allvar. OCh jag måste tyvärr säga samma sak. Det är mycket snack och liten verkstad. Varför händer detta min son? Har inte han vart med om tillräcklig? Ja detta tär på mig. Kompisarna blir bara mindre och mindre av. Och snart har han nog bara sin bror kvar. Detta är inte rättvist. Vad ska man göra? Mina funderingar är att kanske byta skola på min son. Men det är inte rättvist.

Detta med mobbing tär inte bara på barnet utan även mamman som är orolig för sitt barn.