Ja då har man inte bloggat på ett tag. Ja det har varit av många annledningar. Då jag både har haft mycket här hemma och så har jag som vanligt mitt lilla kaos. Mest är det nog i mitt huvud. Men det är kaos för mig iaf.

I helgen så var min man borta med jobbet på en resa. Saknade han varje dag han var borta så att det gjorde ont. Men han hade med sig Ipaden så att vi kunde skypa. Den kom till sitt rätta nu iaf.

Sen så är det så mycket som har gått i mitt huvud det senaste.

Vi kan börja prata om detta med familj och släkt.

Att man har en släkt som inte kunde bry sig mindre om en trodde man aldrig. Dom som alltid har stått en nära hela ens liv hör inte ans av sig när dom ser och får reda på att man har fått barn. Varför kan man inte det? Det är en sån besvikelse i mitt hjärta. Och jag vet inte hur jag ska hanskas med denna besvikelsen. Jag gråter bara jag tänker på det. Är inte släkten viktigare en så? Hur svårt ska det vara att bara säga GRATTIS??? Många frågetecken har man som går.

Sen så har jag tänkt mycket på min pappa det senaste. Jag kommer inte gå in på varför vi inte har kontakt. Men kommer bara säga att det beror på han. Det känns sjukt att man kan sakna en sån sjuk människa som han. Men det gör jag ibland. Även om mycket av vårat liv tillsammans har varit dåligt så har lite varit bra. Och alla behöver en pappa. Jag har försökt flera gånger att få en faders figur. Men alla bara sviker mig och lämnar mig när jag väl tar in dom bra i mitt liv. Vad är det för fel på mig? Är jag så hemsk? Men det är därför det är viktigt för mig att mina barn har en bra kontakt med sin pappa. Så bra det nu går när det är 30 mil ifrån. Men han gör mig besviken också. Tur att jag har en bra man nu iaf som både älskar våran dotter och mina pojkar. Dom kommer iaf ha en faders figur i sitt liv. Jag vet ju hur viktigt det är. Hur mycket jag saknar det.

Men då vet ni lite nu iaf vad som går i mitt huvud just nu.

Idag är en solig dag men fortfarande kallt. När kommer våren? Förkyld är jag så det blir te på balkongen när lillan sover.

Igår var det en händelse rik kväll. Lilla Frejsan hade lite förhöjd temp igår. Så jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och dom sa till oss att åka in till akuten. Jag kan ju säga att där var vi inte ensamma. Det blev en hel del tester. Men dom kom fram till att det inte var någon fara. Vi var där vid 5 och kom inte ut där ifrån för en vid halv 12. Men skönt att det inte var något allvarligt iaf. Idag är hon sig själv iaf men har fortfarande lite förhöjd temp.
Dagen har börjat bra idag iaf. Jag har gjort lite sylt. Jag känner mig så duktig.

Idag är det soligt men ändå kallt. Så jag och Frejsan bestämde oss för att överraska bröderna med att möta upp dom på skolan idag.

Det är första gången som Frejsan är med på lek och buslandet.
Så här trött blir man efter bara några minuter här.

Idag ska jag iväg tidigt på 2 månaders kontroll med Frejsan. Då ska vi träffa läkaren så att hon lan klämma och känna på henne. Hon kommer bara att säga att jag har fått världens bästa och perfektaste dotter.
Freja har börjat att vakna kl 4 och har svårt att somna om efter det. Jag hoppas att det går över snart. Skulle vilja sova mer en 3 timmar på natten.

Idag har man haft besök av en underbar vän. Den bästa man kan ha. Älskar den tjejen. Men nu blir det mello för hela familjen. Godis framme och mys med mannen och barnen.

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Frejas 2 månaders dag. Hurra hurra hurra. Kan inte fatta att det bara har gått 2 månader. Det känns ju som att hon alltid har funnits i mitt liv. Att jag inte har gjort annat en att ha tagit hand om henne. Gud vad jag älskar min familj.